Bor du i Vasa med omnejd? Har du sett oss idag eller igår? Vågade du gå fram och trycka?

Denna vecka har sjukskötarstuderanden i samarbete med Vasa centralsjukhus haft en intensiv livräddarvecka där vi lärt oss allt om livräddning och haft många simulationsövningar hur det kan gå till när man hittar en medvetslös person, endera på stan eller på arbetsplatsen. Efter vår intensivkurs har sedan vi i vår tur fungerat som lärare och handledare och lärt ut våra kunskaper vidare till andra. Igår var min grupp på skolan och föreläste och övade med andra studeranden och idag har vi varit på olika platser runt om i nejden. Jag tex befann mig på Korsholms hälsostation.

Så vad har vi lärt ut då? Jag kommer nu lista de allra viktigaste sakerna:

  1. Ser du en person på torget, på jobbet, i affären som säckat ihop; VÅGA gå fram och kolla hur hen mår. Ta inte för givet att någon annan gör det. Ta du första steget! Vaknar hen upp och verkar okej, bra! Om inte:
  2. Ring 112. Om ni är flera; ena ringer 112 medan andra:
  3. Börjar trycka. Ju förr desto bättre. Kompressioner, hjärtmassage. 30 tryck, 2 blås. Redan efter några minuters medvetslöshet börjar hjärtat fyllas med blod och inget åker ut igen. Ju förr du börjar trycka desto snabbare får du igång blodcirkulationen igen och risken för hjärtskador och hjärnskador minskar. Det allra viktigaste är att du trycker!! Vill du inte blåsa, du tycker det är äckligt och vill inte går fram till personen på grund av rädsla för att blåsa, så blås inte, bara du går fram och trycker! Ser du att någon håller på att trycka, gå dit och hjälp! Du kan alltid göra nånting och det är väldigt tungt att trycka så avlös varandra så det blir så bra tryck som möjligt. Tänk aldrig att ”äh, de verkar ha allt under kontroll, de klarar sig” om du går förbi några som håller på med återupplivning. Erbjud din hjälp. För man blir väldigt trött på bara några minuter och kvaliteten på trycken är inte de samma.
  4. Går du förbi någon som håller på med återupplivning. Erbjud dig att leta efter en defribillator. Här kan du tex kolla var det finns en defibrillator närmast dig. Det lönar sig att ha lite koll på förhand var de finns. Man vet aldrig när man behöver en. Har personen ingen hjärtrytm alls, dvs asystole, guidar deffan en vidare att fortsätta med kompressioner. Har personen tex hjärtflimmer så vill deffan ge en stöt. Den analyserar hjärtrytmen med 2 minuters mellanrum. Deffan är superenkel att använda. Bara att öppna den och så säger den exakt vad du ska göra. Enkel att använda för alla. Den räddar liv.

Så, var det inte enkelt? CHECK, CALL 112, PUSH!

Tänk, vad är oddsen att en av oss i klassen fick göra det här på riktigt under sista dagen? För det hände. Imorse när vi alla i gruppen ställde oss i ordning på olika platser runt om i Vasa så fick alla ett meddelande i klassens WhatsApp-grupp: ”blir eventuellt försenad till HVC”. Efter en tid kom ett nytt meddelande där hen förklarade allt. Under morgonen, precis då klasskompisen var på väg ut ur huset och till sin station, så började pappan som också ännu var hemma känna av bröstsmärtor och att smärtan strålade ut i armen. ”Oh, shit” hann kompisen tänka. Hen hämtade aspirin för pappan att knapra på och tog blodtrycket som var skyhögt. Ringde direkt 112 och precis när ambulansen kommit fick pappan kramper och blev livlös. De hann med kompressioner bara en halv minut innan deffan visade ventrikelflimmer och ville ge en stöt. Direkt kom hjärtrytmen tillbaka och pappan fick rätt medicin och kördes till hjärtintensiven. När vi alla läste om allt detta imorse så rös vi alla. Det blev så verkligt. Hur viktigt det här är. Och tänk, om inte klasskompisen skulle ha funnits där!? Personen visste exakt vad som skulle göras. Hen skrev i tråden att vilken tur att hen inte hunnit åka iväg… och var själv förvånad över att allt gick precis som i regelboken. Visste precis vad som höll på att ske och pappan fick hjälp DIREKT! Allt gick bra och vi hoppas nu på en fin återhämtning! Men tänk! Man vet ALDRIG när du behöver hjälp eller när du behöver vara den som hjälper. Så nästa gång du ser någon säcka ihop, kolla upp personen! Va inte den typiska finländaren som tar en halvmåne runt personen och tänker att det inte angår dig, att du ändå inte kan hjälpa. För alla kan göra nåt! Och man ringer hellre 112 en gång för mycket än en gång för lite!


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *