Tre dagar kvar av praktiken och jag har trivts så bra! Huvudet fullt och det ser man på mina påsar under ögonen också, haha. Har lärt mig massor och så lycklig över att ha fått avsluta studierna med en superpraktik!

Jag har lärt mig massor men har också haft stunder då det blivit för mycket. Både för mycket information och till på det jobb vid sidan om och sen ännu emotionellt för mycket. Jag har vårdat patienter som har påmint alltför mycket om min egen mamma, både till utseende och sjukdomen lungcancer och döendet. Medan jag har stått i korridoren vid en läkarrond och sett kollegorna trösta anhöriga till en patient som dött… ja, då har det nog varit nära att jag själv behövde springa iväg… (men jag grejade det, gäller bara att tänka fort på nåt annat, tex lyssna på vad läkaren pratar om). Ingen som tröstade mig den natten som mamma dog. Bara att packa ihop hennes saker och gå ut i varma sommarnatten… Det kändes så nära. Nå, jag hade ju nog pappa och syrran att krama om då jag kom hem så jag har nog fått kramar jag också. Men just det där tysta, mörka sjukhuset under natten, då kändes det nog tomt och allt det där bubblade upp till ytan igen. Fick min utvärdering av handledaren igår redan och allt var så positivt och fint skrivet att jag blev rörd. Min man skötte min mammas del i detta och sa att ”Nu hade nog din mamma varit stolt”! Mamma hade gjort vad som helst för att få se mig bli klar sjukskötare och på nåt sätt vet jag att hon fixat så hon får vara det nu också!

Inte alltid lätt i sådana situationer men hej, så är livet! Under den här veckan fick vi också reda på att obduktionsrapporten av mamma som vi gått och väntat på, inte heller kommer att komma eftersom nån sån får man inte… Istället är det ”kuolinsyytodistus” (dödsattestet?) som vi borde få och där torde stå allting vi behöver (?) veta och att attester är något man skilt måste be om… Som om det inte räckte att vi sade att vi vill ha obduktion genast efter dödsfallet och att vi ville utreda orsaken och att sjukvårdspersonalen då borde fattat att vi vill ha ett sånt bevis… JA…håhhå! All denna byråkrati, ringa hit och dit och ändå fattar ingen… Känns hopplöst i en hopplös situation… Nå, sitter som på nålar nu och väntar på att vi (pappa) ska få det där beviset med posten denna vecka! Samtidigt ska jag slutföra min allra sista praktik (Wihaaaa) med alla dess uppgifter det kräver och samtidigt försöka leva lite också. Eller dra in lite pengar eftersom amorteringsfria månader är slut nu.

Just idag är jag ledig. Jag och barnen har besökt polisstationen imorse för att fixa passen till resan om ett par månader (ja, om exakt 50 dagar!) och efter det har jag tränat med min personliga tränare. Vi värmde upp med 100 Thrusters, 100 Russian twists, 100 knäböj med viktboll, 100 kettlebell swings och löpning mellan varje varv…. Piuh! Men SÅ härligt!! Sen var det dags för styrketräning, rygg och axlar. Känns bara bäst att få börja dagen med träning. Man känner att man lever! Energi finns sedan till för att göra klart lite skoluppgifter efteråt. Ikväll tänker jag njuta av en bastucider och titta på Bonde söker fru på tv. Bästa dagen på länge!

Hur har er onsdag varit hittills och hur ska den fortsätta?


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *