Så kom dagen då man plötsligt står där i skolan och har gjort precis allt man bör göra… Idag var den dagen. Sista seminariet gjort och man vet att det är godkänt och så bara väntar man på att vitsorden trillar in på studieutdraget. 210 studieveckor gjorda, eller 213 borde det slutgiltiga landa på eftersom jag har extra studieveckor från ett Norge-seminarie genom Nordsam en vinter för två år sedan.

Så 213 studieveckor har jag skramlat ihop på 3,5 år. Rätt bra och får klappa mig själv på axeln. Fyller 40 i sommar och bakom mig har jag en man och två barn som sett till att jag hållit huvudet på skaft genom åren, haha… Som har hört mig gnugga geniknölarna och vrålat när jag varit stressad över deadlines, eller saker jag inte förstått mig på, och som hjälpt mig att förhöra mig och dom i deras tur gnuggat geniknölarna och vrålat över frustrationer… Det är inte så lätt att förhöra någon om anatomi eller kroppens funktioner ska ni veta om man inte vet allt själv. Så maken har vrålat över att han först har behövt läsa på innan han kunnat förhöra mig. Så jag tror att hela familjen har lärt sig ganska mycket under dessa år!

Sådär åt alla äldre som funderar över om de ska studera igen så säger jag bara KÖR! Det är så roligt att lära sig nya saker! Fullärd blir man aldrig och speciellt det här yrket så kommer det aldrig att komma dagen emot där jag känner att ”NU kan jag allt”. Will never happen! Det finns så mycket, så mycket man inte vet! Och känner man att man måste veta allt så då har man det jobbigt. Det brukar hända åt mig ibland och då får jag bara tänka ”ta det lugnt nu Jessica!”. Man måste inte veta allt. Det finns så många områden och vi alla blir experter inom eget område.

Kämpigt är det ibland med studierna. Det kanske kämpigaste har varit att få skolan att förstå att man har ett eget liv utanför skolan också. Alltså att man inte kan ändra om studieschemat stup i kvarten och ibland även till nästa dag och inte tro att de studeranden har ett jobb eller en familj också vid sidan av. Så det har lett till många frustrationer och gråa hår under åren. Men sådär överlag har det gått väldigt smärtfritt bara man haft en bra planering och gjort undan allt i tid och inte lämnat det till sista stund. Den dealen gjorde jag upp med mig själv redan från första dagen, att göra undan allt direkt så det inte lämnar och stressa till sista stunden. Och jag har skött det bra tycker jag. Jag har heller inte behövt ta om en endaste tent och har fått bra vitsord genom alla år. Så jag får nog klappa mig på axeln för de här åren! I och med min SLE har jag ju varit lite rädd för att studiestress skulle blossa upp ett skov men den har hållit sig lika lugn som alltid genom alla åren. Så rädslan var väldigt obefogad. Men då har jag ju varit väldigt förebyggande också. Så tack för mig. Nu räknar jag mig inte längre som studerande utan istället kallar mig SJUKSKÖTARE!! IIIIIIH!!!


2 kommentarer

AK · 15 november, 2018 kl. 13:46

Grattis till examen! 🙂

    JessicaNybacka · 15 november, 2018 kl. 14:15

    Tack så mycket!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *