Eller ja, vandring och vandring. Vi körde till Öjberget hela familjen och återupptäckte den korta blåa stigen tillsammans med valpen.

Barnen ville absolut gå med den i koppel så det fick de göra en liten stund, sen var tanken med vandringen att se hur bra Milou följer oss utan koppel. Och han följde oss hack i häl. Sprang efter oss som en galning och stannade när vi stannade. Helt ljuvlig! Så bra första vandring blev det. Vi blev sugna på mer. Vi stötte inte på andra människor eller hundar på vägen, det skulle ännu vara kul att se hur den bemöter andra utan koppel, men vi var mycket nöjda och med en större självsäkerhet nu efter detta.

Den älskar att bära på allt den hittar; kottar (som på bilden), stenar, löv och käppar… Men på uppmaning från uppfödarna att lyfta den i trappor och annat högt för att bespara höften nu när den växer så gjorde vi detta och lyfte den vid alla höga stenbumlingar. Vi vill inte ha en vuxen hund med problem med höfterna senare i livet så vi ska försöka så gott vi kan. Men den var kvickare än vi trodde i öjbergets backar och stenar. Och den höll sig hela tiden så nära mina fötter att det var nära att stiga på den med jämna mellanrum.

Annars är nollan på inomhus-kissandet spräckt… Den kissade två gånger inomhus igår, en gång inatt (eller imorse kl 5.18 innan jag hunnit vakna) och just precis en gång då vi kom in för att den inte verkade kissnödig… på vår vardagsrumsmatta som vi tog in igår… Så fortsättning följer.


Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *